Tjuvlyssning ;)!

För ett tag sedan så var jag i vår lilla stad Alingsås för att köpa ett par nya byxor. Eftersom det var kallt ute hade jag ganska mycket kläder på mig, så jag blev stående i provhytten en stund innan jag ” knavlat” av mig mina egna kläder och börjat prova de olika byxparen jag fått med mig. Utanför provhytten stod 2 damer i 60 års åldern som pratade och skrattade. Rätt som det är så dyker ännu en kvinna upp som hejar glatt på sina vänner. Hon låter så glad på rösten och visar stolt upp en bild i sin telefon på sitt 3 dagar gamla barn-barn, en flicka! De båda damerna tittar lite snabbt och börjar raskt tala om hur jobbigt det är med barn-barn för de båda hade minsann flera stycken och var det något de ville slippa så var det att behöva vara barnvakt ”stup kvarten”.

Jag hör hur besviken den nyblivna mormodern låter, men hon säger hej-då lite halvglatt och går iväg för att köpa en present till barnbarnet!

När hon har gått sin väg blir det ett väldigt ”kacklande” på kärringarna.

-Kan du förstå varför det är så märkvärdigt  att bli mormor. Det låter gammalt och tröttsamt är det. Jag har minsann redan haft barn nu är det ungarnas egen tur att ta hand om sina egna barn.Inte sjutton fick jag någon hjälp när mina barn var små. Och inte är det väl märkvärdigt heller?

-Nej, svara den andra kvinnan. Barn har väl fötts i alla tider inte är jag intresserad av att se på bilder varenda vecka på alla barn- barn som föds . Nej tacka vet jag min EGEN tid. Jag arbetar heltid och är minsann trött när jag kommer hem från arbetet då har jag sannerligen ingen lust att ställa upp som barn-vakt det får föräldrarna lösa själva.  Och dåligt samvete tänker jag då rakt inte inte få.

-Nej absolut inte! Vi är värda vår egen-tid!

Märkligt att man kan bli så själaglad som ”Vera” över ännu ett barn-barn hon är ju tillsammans med sin familj JÄMT?! Hon har helt klart inget liv………..

Nä, kom nu så tar vi en fika i lugn & ro. :(

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag stod där inne i provhytten med mina byxor i handen, helt förbluffad och faktiskt ganska sorgsen över kvinnornas egoistiska och självupptagna samtal. ( ett samtal som jag absolut inte var delaktig i. Men ändå………)

Vem var det som inget liv hade?

Inte ska jag döma dessa damer, för vad vet jag om deras förhållande vare sig till sina egna barn eller barn-barnen?

Men ändå relaterade jag det snabbt till mig själv och mina starka varma känslor för mina barn, deras blivande män och kanske i framtiden även mina barn-barn!

Måtte jag ALDRIG bli som dessa ”sura tanter”. Visst finns det väl tid för både barn & egentid. Inte ska väl det ena utesluta det andra?

Ni undrar säkert om JAG gjorde mig till känna och sa något till dessa båda kvinnor som faktiskt inte verkade tycka om sin familj. Kanske dom inte tyckte om sig själva än gång?!

NEJ! Det gjorde jag icke och varför kan man ju fråga sig?

Jag valde att tycka ”synd om dem” som förmodligen vare sig upplevt villkorslös kärlek till någon annan människa eller fått (förtjänat) den av någon människa heller! Min tanke var att om inte livet lärt dem vad äkta lycka & kärlek är- så spelar det nog ingen roll VAD en medelålders kvinna i ett provrum tycker! :)

SORGLIGT!!!

Villkorslös kärlek är att ge & ta.

Kanske har jag trampat på någons ”onda tå” ? Då ber jag INTE om ursäkt överhuvudtaget. Valet är ditt inte mitt :)!

Till er lyckliga mor och far- föräldrar. Ingen KRÄVER att ni ska passa era barn-barn  7 dagar i veckan, men när ni kommer på besök kom med Hela hjärtat och prata inte ”skit” på stan.

Låt kärleken flöda och var rädd om varandra.

Många varma kramar Anna <3 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>