Studenttider!!!! :)

Det är något alldeles speciellt med skolavslutningar i allmänhet och med studentexamens-dagar i synnerhet! :)

I dagarna har min systerdotter tagit studenten. En tjej som fullkomligt strålade av LYCKA när hon kom fram till oss, släkt vänner & bekanta som väntade med blommor och plakat  just på henne………………….. Det var helt klart känslofyllt.
Tårarna kom ”snabbt på den gamla mosteran” :)

Nu väntar livet på dig kära vän och alla andra ”nybakade” studenter 2013!

Allt man har med sig i sin ”ryggsäck”, har man nytta av i framtiden och facken i ryggsäcken är så oändligt  måååååånga, det är bara att fylla på med kunskap,drömmar,kärlek,glädje och massor av livserfarenhet!!

Det är INTE utsidan på ”säcken” som är viktig det är INSIDAN!! :)

Förvalta gåvorna och innehållet som finns inom er alla. Lär er av både gott & ont så kommer visdomen med tiden………:)

Det är med stor ödmjukhet och mycket glädje som jag önskar alla er studenter lycka till i framtiden…….Ni har ALLA möjligheter i världen framför fötterna!

Den ljusnande framtiden är er, ALLT går & INGENTING är omöjligt!

 

Stor varm KRAM Och en alldeles extra hård ”lycka till” kram till min systerdotter <3

Anna <3

 

 

 

 

 

Lyckorus! ;)

Finns det något skönare än att vakna på morgonen helt i sin egen takt.
Ingen klocka som ringer bara, kroppens egen ”väckarklocka” som talar om att  nu är det morgon.

 

 

När jag vaknade vid halv sex-tiden i morse, så kände jag mig helt utsövd & ”lycklig” i hela kroppen!

Visserligen tycker jag om att gå upp i tid på morgonen, men det är inte så ofta jag slår upp mina ögon en hel timma innan det ”egentligen” är dags att kliva upp, men när det händer är det så skönt!

Energidepåerna fylls på till bredden!

Hästarna fick gå ut tidigt & äta sin frukost i hagen och hundarna fick en tidig morgonpromenad tillsammans med mig.

När alla djur fått sitt ”ryckte” det i mina ben….:)

Bara att dra på sig joggingskorna!

Det är något i särklass ”skönt” med att jogga ute i naturen. Känna vinden blåsa i ansiktet,höra fåglarna kvittra och bara njuta av allt vackert runtomkring. Oavsett vad det är för väderlek ute känner jag mig lycklig. (ja,ja 😉 det är klart är det -20 grader kallt ute & dessutom snålblåst och halka kanske jag inte jublar, men men)! För övrigt så är det verkligen en ynnest att träna på det här viset 😉

Ett svettigt, instängt gym, fyllt av ”oväsen” passar verkligen inte en sån som mig .
Jag vill vara fri…..göra som jag vill, när jag vill & på MITT alldeles egna vis. Då blir träningen ett sätt att samla energi och känna glädje på :)!

Må så gott & njut av livet varje minut…………..Kram Anna <3 

 

 

 

 

 

Jag ska måla hela världen…….

En gång om året har alla en alldeles EGEN dag!

för några veckor sedan var det min födelsedag! :)

Som liten så var just födelsedagen en av årets absoluta höjdpunkt :)! Den där fantastiska dagen som tillägnades bara ”mig”. Redan på morgonen väcktes jag av min familj med ”Tissel och tassel” sång & skratt, fina paket och frukost på sängen.

En dag fylld av lycka!

Att få lägga ännu ett år till den gamla siffran var häftigt och spännande och man ville att det skulle gå FORT!

Fem år och en HEL hand gammal,6,7,8,9 och 10 år och två HELA händer 11,12,JIPPIE 13 år ÄNTLIGEN tonåring. Tonåringar vill mycket & känner livet flöda i kroppen ( på gott & ont;) Man blir Jätteglad, jätteledsen, jättekär, jättesorgsen, jättebesviken och ALLTING annat som innehåller ”jätte” antingen upp eller ner.

 Så fyller man 20 och är ”ganska” vuxen, med några fler år på nacken inser jag att helt vuxen var jag nog inte men ändå fattades väldigt ”vuxna” beslut. Jag gifte mig bara 19 år gammal med den man som under årens lopp visat sig vara min ”andra hälft”, min STORA kärlek & allra bästa vän……<3

Varför gifte jag mig så ung? varför hade jag så bråttom?

-Svaret är enkelt. Jag var kär ända upp över öronen och frågan blev istället den motsatta! :)
Varför ska jag vänta när min prins ”äntligen” är här?

Sådana självklara beslut fattar man som 19-åring, inte utan att begrunda dem Men inte sjutton krånglade jag till det heller jag följde mitt hjärta……………

Samma hjärta litade jag blint på när jag & min man hade en STOR och innerlig önskan att bli föräldrar…….

21/2-1989 Kom våran första älskade dotter (jag skulle fylla 21 år i Maj) Lyckan var bortom alla gränser! 

19/4-1991 kom vår andra lika älskade dotter. Lyckan bubblade inom oss,vi var nu 2 innerligt  stolta föräldrar! 

 

26/8-1996 Alla goda ting är 3,en tidig augustimorgon anlände vår 3:e underbara dotter.Så välkommen och efterlängtad av båda sina systrar & oss stolta föräldrar! 

Sen har livet fortsatt ibland upp ibland lite ner och flera födelsedagar har firats…….

45 år………Hm!

 När jag var 20 år tyckte jag att 45- åringar var ganska gamla!

Så FEL jag hade!!!

Ja,ja inte kan man ha rätt i allt! :)

En sak som iallafall  är säker är att varje ålderssiffra har sin charm…………NJUT av livets alla skeden och var lycklig över din egen förmåga att ”måla” din alldeles egen livs-tavla. En målning som är BARA din! 

Bara fantasin sätter gränser, för övrigt  finns inga gränser.

Vill du vara lycklig? Använd varma, glada färger och en vänlig inställning till dig själv. Allt går att påverka till det bättre………………..Det hänger på dina färgval!

Många varma kramar Anna <3

 

 

 

 

 

 

Äntligen sommar!!!!:)

2 hela dagar av underbar sommarvärme. Så efterlängtad och så innerligt skönt att känna värmen smeka över hela kroppen……………..Som jag har längtat!! :) Förra årets ”sommarvärme” var ju lite fattig kanske det är just därför glädjen är så extra stor inför årets sommar. Och NU, nu är den här! . Som vanligt blir man lite överrumplad av värmen…..:). Och inte bara av värmen utan över vilken rekordfart all växtlighet tar. På bara några få dagar har träden blivit gröna, blommorna har slagit ut i full blom och rabarberna har vuxit över 15 cm på 1 VECKA helt otroligt! :) När  jag och min man vaknade i morse, väcktes vi av fågelkvitter på högsta ljudvolymen dessutom hade vi två små hundar som fullkomligt ”studsade” av lycka över att solen flödade in mellan gardinerna & att det äntligen var morgon och HÖG tid att komma ut!

Åhhh! Vilken morgon. Livskvalitet av bästa slaget är att vandra tillsammans i den ljumna försommarmorgonen. Så skönt och alldeles UNDERBART ibland är det extra skönt att leva!

Idag är helt klart en sådan dag.

Njutbart! :)

 

Stor kram Anna <3

 

sommar & första joggingsteget är taget :)!

Det säljs mängder av bantningspreparat (som inte fungerar), massor av gym-kort (som sällan används :)). Det diskuteras ”vilt” vilken metod som är mest inne och som ger snabbast resultat……GI, LCHF,ISO-dieten,FLYGVÄRDINNEDIETEN,PULVERMETODEN Med många, många flera.

Men handlar det verkligen om den snabbast möjliga dieten eller metoden för att få ett varaktigt resultat?

Nix, jag är av den uppfattningen att lagom av allt & lite av en del ger jämnast tillförsel av energi.

*Ät inte mer än du gör av med!

*Ät på bestämda tider & jämnt fördelat under dagen!

*Hoppa aldrig över frukosten!

*Inget är förbjudet!

Det handlar om att leva och må bra utan att krångla till det :)! 

Jag tror på den ”helt vanliga gammalmodiga kostcirkeln” !

Och jag är av den fasta övertygelsen om att vi människor mår bra av att röra på oss.
Man måste inte gå till gymmet 7 dagar i veckan eller springa 1 mil om dagen ;)!
Det finns ingenting som är så lätt  som att röra på sig, det enda som sätter gränser är faktiskt fantasin :)!

 

Jag tycker om att vara utomhus och har alltid gjort. Jag fixar i stallet & rensar i mina land och njuter av den friska luften…MEN jag har varit lite dålig på det där med att springa några längre sträckor. Visst springer jag och leker med hundarna,men oftast promenerar jag!

NU har jag försökt ”ta tag” i mig själv och börjat min väg mot en bättre kondition & en lite mer vältränad kropp.
Har alltid tyckt om att jogga och vet att mina ”må bra känslor” får sig en rejäl ”boost” både under joggingpasset och framför allt efteråt……………..:)

Vad är det då som gör att man inte ”bara” drar på sig gympaskorna,öppnar ytterdörren och springer?

Nog är det väl så att ALLA människor mår bra av frisk luft och motion!
Självklart kan inte alla springa det beror på förutsättningarna man har, MEN jag hävdar att alla människor oavsett handikapp kan öva upp sin kondition och styrka på de vis som passar just den egna kroppen & ens egen personlighet.  :)

– ”Så himla lätt att säga”!! 😉 Gnäller säkert någon…bla bla.bla…..

:) Jadet behöver inte vara svårare, det enda som stoppar är insidan på skallen!

Jag har under några veckor följ ett tv-program som heter Mot alla odds ett program som verkligen visar att ”ingenting är omöjligt,absolut ingenting”!
Det ger lite perspektiv på livet att  se ett gäng helt vanliga människor med ett eller flera handikapp som ska korsa Nicaraguas djungel och ta sig ifrån Atlantkusten till Stilla havet.

En tuff expedition som kräver en grupp som samarbetar med varandra HELA TIDEN samtidigt som var och ens EGEN styrka och framförallt starka VILJA  sätts på prov hela tiden!

Jag är oerhört imponerad av alla dessa människor som bevisar för alla oss andra att: Allting går…….Stort Lycka till önskar jag er alla.

Från Nicaraguas djungel till tallskogen där jag bor är steget lååångt, ändå är det samma sak. Det handlar om att bestämma sig och följa sin intuition & att inte ge upp!

Jag vill också utmana mig själv och utvecklas både fysiskt & psykiskt :)!
För mig är det ett utomordentligt mål att orka springa kanske 5 km eller hur långt det nu kan tänkas bli, det är vare sig längden eller tiden på träningspasset som betyder något för mig.
Åh nej! Målet är att kunna springa utan att flåsa som en  ” blåsbälg” 😉 och känna flytet i steget samtidigt som jag njuter av omgivningen, att komma in i ”andra andningen” precis som ”förr i tiden” , det är mitt första mål på min egen konditions-resa :)! 

På något vis blir det ”mer på riktigt” när man ser sin målsättning nedskriven med ord.
Då blir målbilden klarare & det känns lite svårare att komma undan löftet till sig själv!  

Under året kommer jag att komma tillbaka till det  här ”jogging-kapitlet” för att dela med mig av både med & motgångar…..”.Häng med vetja” :)!

Många kramar & lycka till alla ni som kämpar för en bättre kondition.
Visst kan det vara jobbigt i början men till skillnad mot ett lotteri där bara några få vinner, så vinner Alla människor på att röra på sig! <3  

 

Ta steget….;)

Livet är lite som en trappstege eller rätt & slätt en enkel trappa……Vi kan välja hur vi ska leva från dag till dag. Ibland går det upp ibland ner och emellanåt står man där på samma trappsteg och bara stampar…… Men stampar det gör vi!

Med andra ord står livet aldrig stilla.
Oavsett hur det känns så förändras livet ständigt. Till viss del står vi för förändringarna själva och en del av förändringarna kommer till via yttre påverkningar som vi inte kan stå till ”svars” för!

Men vi kan välja hur problem,glädjeämnen,sjukdom,möjligheter eller vad det nu är som ”dyker upp” framför näsan på oss, faktiskt ska ”tacklas”.
Visst är det alldeles sant?

Ibland glömmer åtminstone jag av vilka möjligheter som faktiskt finns runt omkring mig. Som tur är så har jag en ”inre röst” som brukar påminna mig när jag gnäller för mycket eller tappar fokus……:)! Ibland behöver jag lite ovett eller en spark i baken,samtidigt som ”rösten” berömmer mig när jag gjort något bra :) de gånger jag inte fattar det själv !

Nä nu svävar jag iväg som vanligt….Har märkt att när jag bloggar har jag oftast en klar bild över hur & iallafall om vad jag ska skriva när jag börjar…………….
Efter några rader så blir det något helt annat, märkligt!

Inte undra på att jag nästan alltid får ändra överskriften i efterhand ;)!

Om din kropp är ett fantastiskt instrument så är hjärnan datorn som styr den här fantastiska ”maskinen”! Dina tankar,drömmar och visioner styr datorn på något ”undermedvetet” sätt ibland och på ett högst medvetet sätt däremellan :).

Jag är alldeles övertygad om att på ”tron inverkar allt”, vi människor kan välja att se saker från olika håll och att se möjligheter framför omöjligheter.
Okej allt kanske inte blir som man tänkt från början, men visst kan det bli alldeles underbart för det?!

Jag tror att det handlar om att tro på sig själv och ta ”trappstegen” i sin egen takt, på sitt eget alldeles unika vis utan att jämföra sig med någon annan………..

Med andra ord var stolt över DIN egen trappa & följ den väg som är din…………<3 

Kram på er alla / Anna <3 

 

 

 

 

 

När medmänniskor går över gränsen……..Hur bemöter man det bäst?

Jag har tidigare vidrört ”ämnet” om energitjuvar, det här inlägget får bli en fortsättning med verklighetsförankring!

Viljan att vara snäll och ställa upp för familj,vänner,bekanta,grannar eller vem det nu må vara finns nog mer eller mindre inom oss alla, men var går gränsen? När blir snällhet och omtanke något som omgivningen så självklart ”tar för givet” helt utan ”skrupler”? När blir då snällhet till dumhet ;)?

Eller kan snällhet bli till dumhet?

TYDLIGHET!

Att vara tydlig och lära sig säga nej när något känns fel är svårt men väldigt viktigt för att få ro inombords.
Måste man ställa upp för allt & alla om man innerst inne varken vill eller har lust?

Förväntar sig omgivningen att du alltid säger ja!

Nej, nej & åter NEJ!

Schyssta människor förväntar sig ett ärligt NEJ framför ett oärligt JA!

MEN ”de där andra” då, de som alltid tar för givet att man självklart ska FÅ hjälp men ALDRIG någonsin ger någonting tillbaka!

Känner ni igen ”typen” av människor?

Jag antar att alla någon gång träffat på ett ”praktexemplar” av dessa ”energi-slukare”.
Vad gör man då när man möter på en sådan här ”ensidig” person?

Med ensidig menar jag att de bara ser Alla saker från enbart ett håll!

Det vill säga sitt eget………….!! (Funkar deras hjärnor annorlunda eller används bara de delar som innefattar ”Jaget”?)

Omtänksamhet,välvilja,förtroende,medkänsla och hjälpsamhet är något som aldrig får missbrukas……………!!

Ändå stöter vi väl på ett & annat ”stolpskott” emellanåt.
Det sorgliga är att de som är snälla och omtänksamma är de som känner den där olustkänslan oavsett om de säger JA eller Nej.

Säger man JA till någon som vill ha hjälp med att flytta till exempel trots att man varken vill,orkar eller hinner så känner man sig illa till mods.
Men säger man NEJ får man dåligt samvete!
Hur dum är man egentligen?
När man innerst inne VET att skulle frågan varit omvänd hade det varit ett solklart NEJ!
Sådana människor skulle dessutom ALDRIG någonsin erbjuda sin hjälp helt självmant!!!  

Ingen vill väl vara som Ove i Solsidan? Ändå finns det faktiskt en & annan OVE runt omkring oss………….

 Vart vill jag då komma med det här inlägget?

Jo, våga vara sann emot dig själv & lita till din egen intuition. Oavsett om ditt inre  ”vrålar” eller bara viskar nej,  L Y S S N A! 
DIN egen röst är viktig lita på den och följ alltid ditt hjärta.
Känns det fel så är det fel för dig oavsett vad HELA världen anser!

Var dig själv du är unik! 

Jag jobbar på min ”unikhet” och gör mitt allra bästa för att vara sann emot mig själv. Min önskan och stora förhoppning är att detta inlägg ska ge alla en ” mjuk spark” i baken som ger MODET att våga säga NEJ för sin egen skull utan att behöva vare sig förklara eller hitta på en godtagbar förklaring :)!

Till er som kommit en längre bit på vägen;)……….var STOLTA det är en bedrift att våga vara ”obekväm” och att så självklart lita till sin inre kloka röst! <3

Kram på er & varmt lycka till med ert nästa ”Ove” möte!

 

 

 

 

 

 

Tillåt dig att känna lycka i stort som i smått! :)

Vad är då egentligen lycka?

Många gånger har jag hört  fraser som: Om jag bara hade” ditt eller datt”, OM jag bara hade ett bättre jobb, mera pengar eller  snygg figur. Tänk om jag hade mera pengar, eller ett ”flådigt”hus……….Eller en sommarstuga vid havet och möjligheten att resa vart jag vill!! 

Då skulle jag vara glad!?

Men är det verkligen detta som är Verklig lycka?

???????????????????????????????????

Finns det ett svar på vad verklig  lycka egentligen är?

Jag tror visserligen att alla människor har olika kriterier på lycka – men en sak är jag ganska säker på är att i själva  ”lyckopaketet” finns inga sjukdomar.
Ändå är det ALDRIG något som människor räknar upp när de önskar än det ena & än det andra.

Att få vara frisk är självklart!

Men är det verkligen självklart?

Jag har under årens lopp träffat på många människor som lever med kroniska sjukdomar som innebär dagligt slit med en kropp som inte vill lyda eller värker konstant!

Nära vänner & bekanta som slitit med cancersjukdomar och andra idiotiska och rent ut sagt jävliga sjukdomar…………………….

Alla fightas för en enda sak och de har aldrig för en sekund fokuserat på: ”Om jag bara hade……!”

Det är totalt oväsentligt att önska sig saker av alla möjliga & omöjliga slag,när fokus ligger på ett helt annat plan!

Kan man då känna Lycka om man inte är frisk?

JA, jag har sett beviset för detta många gånger och jag är så innerligt stolt över er alla och er fantastiska förmåga att se ljust på livet oavsett vad ”prognoser” & annat visar!

Hur gör man då för att finna frid och känna sig tillfreds med det man har utan att ständigt sträva efter det man inte har?

Svaret tror jag är ganska enkelt!

Du måste känna dig tillfreds med livet och leva i nuet och ALDRIG NÅGONSIN jämföra dig med någon annan, den enda i världen som man ska jämföra sig med är den ”person” man var igår :)!

Tack alla underbara kämpar runt omkring mig & alla kämpar världen över ni är enorma! 

Vart vill jag då komma med det här ”lyckosnacket”?

Maria Helander har sammanfattat mina ord på ett klockrent & synnerligen klokt vis :), jag lånar hennes ord och delar dem med er alla!

Lycka är att känna sig nöjd med sig själv ”inifrån och ut” <3!

Var rädd om dig och finn DIN lycka i DIN vardag utan jämförelse. Det som gör dig glad ÄR rätt för dig. Tveka aldrig. :)

Många kramar & MYCKET LYCKA ÖNSKAR JAG TILL ER ALLA SOM KÄMPAR, Ni är unika på så många vis.

Och till er andra som fortfarande tänker: Om jag bara hade……..då skulle allt bli bra!
Glöm det lyckan sitter i själen inte i ”krafs” :)!

 

 

 

Vet du vad ”ljuset” innebär?

När jag åker iväg någonstans utan sällskap brukar jag bära det här smycket om halsen. Jag tycker inte att det är särskilt snyggt eller ”flärdfullt” på något vis. Nej enda anledningen är att OM jag får ett anfall så kanske människor i min omgivning förstår att jag varken är berusad eller narkotikapåverkad….

Ingen behöver vara rädd MEN kanske det vore snällt & omtänksamt om någon kunde stanna till och se till att jag eller vem som helst ”kvicknar” till igen. (Förresten vore det väl bra även om jag varit berusad, även berusade människor kan väl behöva ett handtag ibland.)

Märket är en symbol för EPILEPSI! 

Många vet inte vad märket betyder för det talas sällan om den här dolda sjukdomen. Trots att över 60.000 människor ( säkert många fler,mörkerantalet är stort) lever med den här sjukdomen så vet knappt någon vad symbolen innebär.

En del tror att man tillhör någon ”sekt” 😉 eller att det bara är ett smycke i största allmänhet! Någon sa Amnesty……Ja gissningarna har varit många men det är ett ytterst litet antal som vet vad det egentligen  betyder t.o.m inom vården!

En ”sjukdom” eller kanske rättare sagt ett tillstånd som påverkar människor olika beroende på var i hjärnan själva ”kortslutninngen” sker & hur mycket av hjärnan som blir på påverkad.

* Stoppa ALDRIG in något i munnen på någon med ett Epilepsianfall.

*Försök att behålla ditt eget lugn (det smittar) och håll inte fast någon som krampar.

*Det är sällan man behöver tillkalla ambulans MEN om anfallet inte ger sig inom ca: 5 minuter, är det bättre att ringa 112 en gång för mycket än en gång för lite. TACK!

* Även om det ser otäckt ut är det sällan ett farligt tillstånd.

*Efter ett anfall är man trött & medtagen och kan vara lite omtöcknad. Själv har jag svårt att tala och artikulera. Jag förstår allt vad som sägs runt omkring mig men kan inte uttrycka mig! ( jag tänker orden rätt MEN det blir fel)

Gå gärna in på Svenska Epilepsiförbundets hemsida. Där finns allt förklarat med korrekta ord & mycket utförligare.

Jag LEVER mitt LIV varje dag, och  har den stora förmånen att vara omringad av en fantastisk familj och många underbara vänner! :)

Många människor med Epilepsi lever ett tillbakadraget liv i ”tysthet”! De vågar inte tala om sin sjukdom och känner en stor skam inför sin omgivning!

Finns det verkligen någon sjukdom i världen som är skamlig?

– Nej, det finns INGEN skamlig sjukdom överhuvudtaget. ”Vad är det för skitsnack egentligen?”

 

Begränsningar inom arbetslivet,man får inte köra bil, medicinerna trubbar av en & gör reaktionsförmågan långsam samtidigt som de är till stor hjälp när det gäller anfallsfrekvensen och ”storleken” på anfallen. Dessutom drabbas många av depressioner i kortare eller längre perioder!

Att ha Epilepsi är att ALDRIG veta när, hur & var anfallen kommer!

Jag tror att det är vad som gör den här sjukdomen så ”lömsk”!

Jag menar absolut inte att det är värre att leva med Epilepsi än med någon annan sjukdom! Alla sjukdomar är jobbiga på sitt vis………..Men att aldrig veta när ett anfall ska komma sprider helt klart en viss oro/ Det är lite tufft att vara så ”utlämnad” som just under ett anfall.

Det försvinner ju några minuter/ anfall. Minuter som man inte har en aning om vad man gör eller vem man möter!

Det är kusligt!!!!

 

Det är därför oerhört viktigt och direkt nödvändigt att jobba med ”insidan” för att bli stark & våga känna tillit till livet!  <3

Om någon får ett anfall VAR INTE RÄDD! 

Och ser du ett smycke med en ljuslåga eller ett ”lila band” (likadant som det rosa bandet som stödjer bröstcancerfonden fast lila istället!) så Vet DU vad det betyder!

Ju mer kunskap som finns runt omkring oss desto tryggare blir världen för oss alla!

 Tack för att ni läst det här blogg-inlägget  <3! 

Kramar Anna

 

 

Ålder!

Visst kan det väl kännas som att åldern står still trots att  livet rusar på!

Jag ser på mina föräldrar, våra barn, mina vänner,syskonbarnen osv att förändringar sker och att de som för bara en ”pytte-stund” sedan låg i min famn nu är vuxna. Ändå känner jag mig inte särskilt annorlunda på insidan. Märkligt…..;)

Det året som jag skulle fylla 30 år, kände jag ett sting av ”panik”, det lät så gammalt och så väldigt vuxet.

Trettio år………….

Saken är den att tid går aldrig att bromsa så jag fyllde 30 och ingen förändring skedde.Sen fyllde jag 31,32,33 och om en knapp månad så fyller jag 45 år :)!

Trots att siffrorna förändras är jag och förblir jag nog alltid Anna på insidan.

Vilken tur att det är så!

Förhoppningsvis lär man sig nya saker och utvecklas som person även om man fortfarande fattar tokiga beslut, och säger fel saker emellanåt. Lite klumpig har jag alltid varit & kommer förmodligen alltid att vara. Får nog inse att det en del av mig.:)

Vad är då ålder, förutom ett sätt att komma ihåg hur många år sedan det var man föddes!?

Ingenting, det är absolut helt utan mening. Förutom att du får börja skolan när du är 7 år, får köra moped vid 15, rösta & ta körkort när du är 18 år. För någon kanske det är viktigt även att fylla 20 år för då är man välkommen in på systembolaget ;)! Sen går det många underbara &händelserika år innan man fyller 65 år och får lov att gå i pension, dvs man får ett lååångt sommarlov som kompensation för alla år man fick klara sig utan den där fantastiska frihetskänslan som ett sommarlov innebar när man var liten!

Alltså är det bara siffror och siffror har ju aldrig någonsin intresserat mig särskilt mycket. Har helt enkelt aldrig förstått mig på dem. Det som är viktigt är att ligga på + 😉 inom ekonomin annars  helt oväsentligt :)! ( Enkelt!)

Då kan man ju undra varför jag la ner så mycket energi & gjorde så stor ”affär” av att fylla 30 år? Med facit i hand, helt onödigt! Alltså lär man sig så länge man lever (skönt)!

Det finns bara en hake!

När jag tittar mig i spegeln så ser jag inte samma person som jag är på insidan. Bilderna stämmer liksom inte riktigt överens med varandra! ( Det blir lite bättre när jag tar av mig glasögonen! ;))

Har du upplevt det? Eller är jag alldeles ensam om den upptäckten?

Inte så att jag står och gnäller framför spegeln  . Nja jag mer ”pustar” lite grand och undrar varför jag ser lite ”vissen” ut i kanterna. Ni vet som salladsbladen ser ut efter ett tag i kylskåpet: Det går att äta dem men finns det nya lite fräschare & ”fastare” blad så väljer man dem ;)!

Det är inte riktigt så illa som en riktigt brun övermogen banan men…..ändå! 😉

Äh, jag duger! <3

Tror jag ska ställa om mitt tankesätt och lyssna till Joan Collins råd och mer se mig som en vacker vinflaska, lite grådammig MEN av ljuvlig årgång 1968!

Härmed ska jag bära mina ” siffror” med stolthet!
Jag är den jag är oavsett vad spegelbilden säger.

Kram Anna! <3