När medmänniskor går över gränsen……..Hur bemöter man det bäst?

Jag har tidigare vidrört ”ämnet” om energitjuvar, det här inlägget får bli en fortsättning med verklighetsförankring!

Viljan att vara snäll och ställa upp för familj,vänner,bekanta,grannar eller vem det nu må vara finns nog mer eller mindre inom oss alla, men var går gränsen? När blir snällhet och omtanke något som omgivningen så självklart ”tar för givet” helt utan ”skrupler”? När blir då snällhet till dumhet ;)?

Eller kan snällhet bli till dumhet?

TYDLIGHET!

Att vara tydlig och lära sig säga nej när något känns fel är svårt men väldigt viktigt för att få ro inombords.
Måste man ställa upp för allt & alla om man innerst inne varken vill eller har lust?

Förväntar sig omgivningen att du alltid säger ja!

Nej, nej & åter NEJ!

Schyssta människor förväntar sig ett ärligt NEJ framför ett oärligt JA!

MEN ”de där andra” då, de som alltid tar för givet att man självklart ska FÅ hjälp men ALDRIG någonsin ger någonting tillbaka!

Känner ni igen ”typen” av människor?

Jag antar att alla någon gång träffat på ett ”praktexemplar” av dessa ”energi-slukare”.
Vad gör man då när man möter på en sådan här ”ensidig” person?

Med ensidig menar jag att de bara ser Alla saker från enbart ett håll!

Det vill säga sitt eget………….!! (Funkar deras hjärnor annorlunda eller används bara de delar som innefattar ”Jaget”?)

Omtänksamhet,välvilja,förtroende,medkänsla och hjälpsamhet är något som aldrig får missbrukas……………!!

Ändå stöter vi väl på ett & annat ”stolpskott” emellanåt.
Det sorgliga är att de som är snälla och omtänksamma är de som känner den där olustkänslan oavsett om de säger JA eller Nej.

Säger man JA till någon som vill ha hjälp med att flytta till exempel trots att man varken vill,orkar eller hinner så känner man sig illa till mods.
Men säger man NEJ får man dåligt samvete!
Hur dum är man egentligen?
När man innerst inne VET att skulle frågan varit omvänd hade det varit ett solklart NEJ!
Sådana människor skulle dessutom ALDRIG någonsin erbjuda sin hjälp helt självmant!!!  

Ingen vill väl vara som Ove i Solsidan? Ändå finns det faktiskt en & annan OVE runt omkring oss………….

 Vart vill jag då komma med det här inlägget?

Jo, våga vara sann emot dig själv & lita till din egen intuition. Oavsett om ditt inre  ”vrålar” eller bara viskar nej,  L Y S S N A! 
DIN egen röst är viktig lita på den och följ alltid ditt hjärta.
Känns det fel så är det fel för dig oavsett vad HELA världen anser!

Var dig själv du är unik! 

Jag jobbar på min ”unikhet” och gör mitt allra bästa för att vara sann emot mig själv. Min önskan och stora förhoppning är att detta inlägg ska ge alla en ” mjuk spark” i baken som ger MODET att våga säga NEJ för sin egen skull utan att behöva vare sig förklara eller hitta på en godtagbar förklaring :)!

Till er som kommit en längre bit på vägen;)……….var STOLTA det är en bedrift att våga vara ”obekväm” och att så självklart lita till sin inre kloka röst! <3

Kram på er & varmt lycka till med ert nästa ”Ove” möte!

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>