Gamla goda vänner— eller vänner som blivit helt ”obekanta”!

Vad är egentligen skillnaden på gamla vänner som för alltid finns där i hjärtat oavsett hur lång tid det går emellan man ses?  Det kanske går 20 år och ändå…….finns det där ”bandet” kvar som gör att man är vänner. :)

Tiden är helt oväsentlig, det är bara att börja ”samtalet” där man slutade sist. Det spelar ingen roll HUR lång tid som gått emellan mötena!

På samma sätt fast” tvärtom” är det med andra människor, det stämmer helt enkelt inte alls, månaderna, åren eller hur lång tid som nu  förflutit sedan senaste mötet har liksom gjort att ”vänskapsbanden och samhörigheten helt har ”suddats ut”. Visst är det märkligt!!

I veckan som var fick jag ett telefonsamtal ifrån en ”gammal” klasskamrat som skulle hem till Alingsås över helgen. Frågan var: om vi inte kunde ta en schysst fika tillsammans i Sveriges bästa fika-stad!

Självklart tackade jag JA! 

Vi har hållit en viss kontakt via face-book  men har inte setts på 17 år………………..

Min första tanke var bara glädje och spänning, men på fredagsmorgonen smög sig ett ”visst” mått av oro på.

TÄNK OM:  Vi inget har att säga varandra om det bara blir ”krystat” och konstlat!

Vad gör jag då? 

:)!?

Det behövde jag inte ens fundera på, för tyst blev det aldrig och inte konstlat heller för den delen!
Vi kunde nog fortsatt prata hela dagen utan problem……..

Märkligt är det väl ändå att sitta framför en medelålders man  till utseende´ & intellekt och ändå ”se” den där unga skolpojken framför mig ?!

Undrar jag om han såg den unga skolflickan jag en gång var Eller om han rätt & slätt såg den där 45-åriga ”tant-kvinnan” 😉 som jag faktiskt är, (även om insidan fortfarande har starka drag av den där skoltjejen) ??

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>