Gamla goda vänner— eller vänner som blivit helt ”obekanta”!

Vad är egentligen skillnaden på gamla vänner som för alltid finns där i hjärtat oavsett hur lång tid det går emellan man ses?  Det kanske går 20 år och ändå…….finns det där ”bandet” kvar som gör att man är vänner. :)

Tiden är helt oväsentlig, det är bara att börja ”samtalet” där man slutade sist. Det spelar ingen roll HUR lång tid som gått emellan mötena!

På samma sätt fast” tvärtom” är det med andra människor, det stämmer helt enkelt inte alls, månaderna, åren eller hur lång tid som nu  förflutit sedan senaste mötet har liksom gjort att ”vänskapsbanden och samhörigheten helt har ”suddats ut”. Visst är det märkligt!!

I veckan som var fick jag ett telefonsamtal ifrån en ”gammal” klasskamrat som skulle hem till Alingsås över helgen. Frågan var: om vi inte kunde ta en schysst fika tillsammans i Sveriges bästa fika-stad!

Självklart tackade jag JA! 

Vi har hållit en viss kontakt via face-book  men har inte setts på 17 år………………..

Min första tanke var bara glädje och spänning, men på fredagsmorgonen smög sig ett ”visst” mått av oro på.

TÄNK OM:  Vi inget har att säga varandra om det bara blir ”krystat” och konstlat!

Vad gör jag då? 

:)!?

Det behövde jag inte ens fundera på, för tyst blev det aldrig och inte konstlat heller för den delen!
Vi kunde nog fortsatt prata hela dagen utan problem……..

Märkligt är det väl ändå att sitta framför en medelålders man  till utseende´ & intellekt och ändå ”se” den där unga skolpojken framför mig ?!

Undrar jag om han såg den unga skolflickan jag en gång var Eller om han rätt & slätt såg den där 45-åriga ”tant-kvinnan” 😉 som jag faktiskt är, (även om insidan fortfarande har starka drag av den där skoltjejen) ??

 

 

Kärlek! <3

Kärlek är en kär lek, en lek som berör och bygger upp starka band mellan de som leker tillsammans! :)

Vad är det då som gör att så många ”kärlekar” mynnar ut i något helt annat än just kärlek?
Jag vet inte och har inte heller för avsikt att lösa den här ”gåtan”. Men jag känner en viss oro över att så många förhållanden spricker och utvecklas till något som skiljer sig så kopiöst ifrån den där varma, genuint omtänksamma och trygga kärleken!

Jag kan förstå att två människor som förälskar sig och lever tillsammans under en kortare eller längre period inser att just den här relationen inte utvecklas mer och att man faktiskt inte vill leva tillsammans längre. Helt ok!  Att ändra sig är inte förbjudet……… 😉
Men varför blir så många bittra fiender utan ett uns av vare sig kärlek, omtanke eller vänskap till varandra?
Vad är det då som gör ” kärleken till en hatlek”?

Visst kan det finnas omständigheter som sårar så djupt att ett vänskapligt förhållande är helt omöjligt. (människor kan faktiskt vara sjukligt dumma eller rent sagt elaka emot varandra)

Men i jämförelse till alla ”kärlekar” som spricker så vill jag INTE tro att ”alla” förhållanden måste sluta med ovänskap………

Självklart vill ge en eloge till alla dem som verkligen älskar varandra och kämpar för att växa sig starka tillsammans i såväl med som motgång <3!

Men jag vill ge en ännu större eloge till alla er som lyckas vara vänner trots att ert förhållande spruckit. Till alla er som har förmågan att samarbeta såväl för er egen skull som för era eventuella barns skull!

Stor varm eloge till er: Ni visar att allt är möjligt!

 

Stor kram

Anna <3 

 

 

 

 

 

 

YEEEES!!

Så lycklig och så innerligt stolt över mig själv!? 😉 

Får man vara stolt & tycka att man själv är duktig?

Japp, det får man!

Idag har jag nämligen sprungit 1 mil.

Det var många,många år sedan sist. MEN vilken känsla!

Jag har under sommaren sakta men säkert ökat på mina löprundor men har konsekvent sprungit varannan dag. Min ambition har varit & är fortfarande att bättra på min egen fysik och bli så bra som JAG bara kan!

Att utmana sig själv…….

Idag njuter jag av denna ”mil-stolpe” i mitt liv, klappar mig själv på axeln och inser att Jag kan!!!!!! :) 

Imorgon fortsätter träningen och vart den leder……….det får framtiden utvisa.
Att springa har blivit en del av mitt liv och en stor passion som ger mig massor av må-bra känslor!

På med joggingskorna & kläder efter väder, favoritmusiken i mobilen och spring!

Kan det bli enklare?

Lycka till alla underbara!

Kram Anna <3

 

 

Semester :)

S E M E S T E R!!!!!!! 

Ett härligt ord som innefattar mycket glädje & förväntan <3.

Eller?

Kan det vara precis tvärt om? Att själva ordet ”semester”, innefattar många ”krav” på vad man SKA göra på sin ledighet?
Förutom att bara ha det skönt så bör man hinna med att ”åka bort”, hälsa på släkt & vänner, bygga om huset, tapetsera och kanske göra om i hela trädgården……;). Samtidigt ska man hinna med sig själv, sina barn och sin partner! Bonus är förstås om man får ”lite” tid över att bättra på sin egen kondition och bli så där vackert solbrun av all fantastisk tid i solskenet, ( För inte sjutton blir det någon tvätt eller disk på semestern?! :) )…….<3 Och hela tiden med ett strålande avslappnat  leende på läpparna… ;)!

Vart vill jag då komma med detta?

Att ha semester är ju egentligen alldeles underbart OM man ”sovrar” bland alla ”måsten” och ger sig själv tillåtelse att göra precis det som man själv mår allra bäst av!

Var tydlig emot dig själv & din familj och KÄNN EFTER……….Vad är viktigt?

Visst är det så att semestern liknar lite ett ”pussel” (som livet för övrigt skulle jag vilja påstå) Kruxet är att pussla tillsammans………<3!  och att lägga samma pussel!!

 

Receptet på en lyckad semester är INTE att ”göra allt” MEN att ”gilla det man gör”!

Vi människor ÄR olika (tack & lov) och självklart har vi olika behov…….

Hur får vi då ”pusselbitarna” att stämma överens & bilda en harmonisk bild?

TALA TYDLIGT MED VARANDRA!!!!! 

;)! Komisk bild men ganska ”talande”- eller vad tycker ni?

Jag hoppas att ni alla som haft, har eller ska ha semester verkligen tar chansen att skapa den semester som passar dig & ditt (erat) liv……<3!

Må så gott och var rädd om dig/ Kram Anna <3

Njut av livet och känn glädjen över alla ovärderliga ”små” ting i livet! :)