När medmänniskor går över gränsen……..Hur bemöter man det bäst?

Jag har tidigare vidrört ”ämnet” om energitjuvar, det här inlägget får bli en fortsättning med verklighetsförankring!

Viljan att vara snäll och ställa upp för familj,vänner,bekanta,grannar eller vem det nu må vara finns nog mer eller mindre inom oss alla, men var går gränsen? När blir snällhet och omtanke något som omgivningen så självklart ”tar för givet” helt utan ”skrupler”? När blir då snällhet till dumhet ;)?

Eller kan snällhet bli till dumhet?

TYDLIGHET!

Att vara tydlig och lära sig säga nej när något känns fel är svårt men väldigt viktigt för att få ro inombords.
Måste man ställa upp för allt & alla om man innerst inne varken vill eller har lust?

Förväntar sig omgivningen att du alltid säger ja!

Nej, nej & åter NEJ!

Schyssta människor förväntar sig ett ärligt NEJ framför ett oärligt JA!

MEN ”de där andra” då, de som alltid tar för givet att man självklart ska FÅ hjälp men ALDRIG någonsin ger någonting tillbaka!

Känner ni igen ”typen” av människor?

Jag antar att alla någon gång träffat på ett ”praktexemplar” av dessa ”energi-slukare”.
Vad gör man då när man möter på en sådan här ”ensidig” person?

Med ensidig menar jag att de bara ser Alla saker från enbart ett håll!

Det vill säga sitt eget………….!! (Funkar deras hjärnor annorlunda eller används bara de delar som innefattar ”Jaget”?)

Omtänksamhet,välvilja,förtroende,medkänsla och hjälpsamhet är något som aldrig får missbrukas……………!!

Ändå stöter vi väl på ett & annat ”stolpskott” emellanåt.
Det sorgliga är att de som är snälla och omtänksamma är de som känner den där olustkänslan oavsett om de säger JA eller Nej.

Säger man JA till någon som vill ha hjälp med att flytta till exempel trots att man varken vill,orkar eller hinner så känner man sig illa till mods.
Men säger man NEJ får man dåligt samvete!
Hur dum är man egentligen?
När man innerst inne VET att skulle frågan varit omvänd hade det varit ett solklart NEJ!
Sådana människor skulle dessutom ALDRIG någonsin erbjuda sin hjälp helt självmant!!!  

Ingen vill väl vara som Ove i Solsidan? Ändå finns det faktiskt en & annan OVE runt omkring oss………….

 Vart vill jag då komma med det här inlägget?

Jo, våga vara sann emot dig själv & lita till din egen intuition. Oavsett om ditt inre  ”vrålar” eller bara viskar nej,  L Y S S N A! 
DIN egen röst är viktig lita på den och följ alltid ditt hjärta.
Känns det fel så är det fel för dig oavsett vad HELA världen anser!

Var dig själv du är unik! 

Jag jobbar på min ”unikhet” och gör mitt allra bästa för att vara sann emot mig själv. Min önskan och stora förhoppning är att detta inlägg ska ge alla en ” mjuk spark” i baken som ger MODET att våga säga NEJ för sin egen skull utan att behöva vare sig förklara eller hitta på en godtagbar förklaring :)!

Till er som kommit en längre bit på vägen;)……….var STOLTA det är en bedrift att våga vara ”obekväm” och att så självklart lita till sin inre kloka röst! <3

Kram på er & varmt lycka till med ert nästa ”Ove” möte!

 

 

 

 

 

 

Tillåt dig att känna lycka i stort som i smått! :)

Vad är då egentligen lycka?

Många gånger har jag hört  fraser som: Om jag bara hade” ditt eller datt”, OM jag bara hade ett bättre jobb, mera pengar eller  snygg figur. Tänk om jag hade mera pengar, eller ett ”flådigt”hus……….Eller en sommarstuga vid havet och möjligheten att resa vart jag vill!! 

Då skulle jag vara glad!?

Men är det verkligen detta som är Verklig lycka?

???????????????????????????????????

Finns det ett svar på vad verklig  lycka egentligen är?

Jag tror visserligen att alla människor har olika kriterier på lycka – men en sak är jag ganska säker på är att i själva  ”lyckopaketet” finns inga sjukdomar.
Ändå är det ALDRIG något som människor räknar upp när de önskar än det ena & än det andra.

Att få vara frisk är självklart!

Men är det verkligen självklart?

Jag har under årens lopp träffat på många människor som lever med kroniska sjukdomar som innebär dagligt slit med en kropp som inte vill lyda eller värker konstant!

Nära vänner & bekanta som slitit med cancersjukdomar och andra idiotiska och rent ut sagt jävliga sjukdomar…………………….

Alla fightas för en enda sak och de har aldrig för en sekund fokuserat på: ”Om jag bara hade……!”

Det är totalt oväsentligt att önska sig saker av alla möjliga & omöjliga slag,när fokus ligger på ett helt annat plan!

Kan man då känna Lycka om man inte är frisk?

JA, jag har sett beviset för detta många gånger och jag är så innerligt stolt över er alla och er fantastiska förmåga att se ljust på livet oavsett vad ”prognoser” & annat visar!

Hur gör man då för att finna frid och känna sig tillfreds med det man har utan att ständigt sträva efter det man inte har?

Svaret tror jag är ganska enkelt!

Du måste känna dig tillfreds med livet och leva i nuet och ALDRIG NÅGONSIN jämföra dig med någon annan, den enda i världen som man ska jämföra sig med är den ”person” man var igår :)!

Tack alla underbara kämpar runt omkring mig & alla kämpar världen över ni är enorma! 

Vart vill jag då komma med det här ”lyckosnacket”?

Maria Helander har sammanfattat mina ord på ett klockrent & synnerligen klokt vis :), jag lånar hennes ord och delar dem med er alla!

Lycka är att känna sig nöjd med sig själv ”inifrån och ut” <3!

Var rädd om dig och finn DIN lycka i DIN vardag utan jämförelse. Det som gör dig glad ÄR rätt för dig. Tveka aldrig. :)

Många kramar & MYCKET LYCKA ÖNSKAR JAG TILL ER ALLA SOM KÄMPAR, Ni är unika på så många vis.

Och till er andra som fortfarande tänker: Om jag bara hade……..då skulle allt bli bra!
Glöm det lyckan sitter i själen inte i ”krafs” :)!

 

 

 

Vet du vad ”ljuset” innebär?

När jag åker iväg någonstans utan sällskap brukar jag bära det här smycket om halsen. Jag tycker inte att det är särskilt snyggt eller ”flärdfullt” på något vis. Nej enda anledningen är att OM jag får ett anfall så kanske människor i min omgivning förstår att jag varken är berusad eller narkotikapåverkad….

Ingen behöver vara rädd MEN kanske det vore snällt & omtänksamt om någon kunde stanna till och se till att jag eller vem som helst ”kvicknar” till igen. (Förresten vore det väl bra även om jag varit berusad, även berusade människor kan väl behöva ett handtag ibland.)

Märket är en symbol för EPILEPSI! 

Många vet inte vad märket betyder för det talas sällan om den här dolda sjukdomen. Trots att över 60.000 människor ( säkert många fler,mörkerantalet är stort) lever med den här sjukdomen så vet knappt någon vad symbolen innebär.

En del tror att man tillhör någon ”sekt” 😉 eller att det bara är ett smycke i största allmänhet! Någon sa Amnesty……Ja gissningarna har varit många men det är ett ytterst litet antal som vet vad det egentligen  betyder t.o.m inom vården!

En ”sjukdom” eller kanske rättare sagt ett tillstånd som påverkar människor olika beroende på var i hjärnan själva ”kortslutninngen” sker & hur mycket av hjärnan som blir på påverkad.

* Stoppa ALDRIG in något i munnen på någon med ett Epilepsianfall.

*Försök att behålla ditt eget lugn (det smittar) och håll inte fast någon som krampar.

*Det är sällan man behöver tillkalla ambulans MEN om anfallet inte ger sig inom ca: 5 minuter, är det bättre att ringa 112 en gång för mycket än en gång för lite. TACK!

* Även om det ser otäckt ut är det sällan ett farligt tillstånd.

*Efter ett anfall är man trött & medtagen och kan vara lite omtöcknad. Själv har jag svårt att tala och artikulera. Jag förstår allt vad som sägs runt omkring mig men kan inte uttrycka mig! ( jag tänker orden rätt MEN det blir fel)

Gå gärna in på Svenska Epilepsiförbundets hemsida. Där finns allt förklarat med korrekta ord & mycket utförligare.

Jag LEVER mitt LIV varje dag, och  har den stora förmånen att vara omringad av en fantastisk familj och många underbara vänner! :)

Många människor med Epilepsi lever ett tillbakadraget liv i ”tysthet”! De vågar inte tala om sin sjukdom och känner en stor skam inför sin omgivning!

Finns det verkligen någon sjukdom i världen som är skamlig?

– Nej, det finns INGEN skamlig sjukdom överhuvudtaget. ”Vad är det för skitsnack egentligen?”

 

Begränsningar inom arbetslivet,man får inte köra bil, medicinerna trubbar av en & gör reaktionsförmågan långsam samtidigt som de är till stor hjälp när det gäller anfallsfrekvensen och ”storleken” på anfallen. Dessutom drabbas många av depressioner i kortare eller längre perioder!

Att ha Epilepsi är att ALDRIG veta när, hur & var anfallen kommer!

Jag tror att det är vad som gör den här sjukdomen så ”lömsk”!

Jag menar absolut inte att det är värre att leva med Epilepsi än med någon annan sjukdom! Alla sjukdomar är jobbiga på sitt vis………..Men att aldrig veta när ett anfall ska komma sprider helt klart en viss oro/ Det är lite tufft att vara så ”utlämnad” som just under ett anfall.

Det försvinner ju några minuter/ anfall. Minuter som man inte har en aning om vad man gör eller vem man möter!

Det är kusligt!!!!

 

Det är därför oerhört viktigt och direkt nödvändigt att jobba med ”insidan” för att bli stark & våga känna tillit till livet!  <3

Om någon får ett anfall VAR INTE RÄDD! 

Och ser du ett smycke med en ljuslåga eller ett ”lila band” (likadant som det rosa bandet som stödjer bröstcancerfonden fast lila istället!) så Vet DU vad det betyder!

Ju mer kunskap som finns runt omkring oss desto tryggare blir världen för oss alla!

 Tack för att ni läst det här blogg-inlägget  <3! 

Kramar Anna

 

 

Ålder!

Visst kan det väl kännas som att åldern står still trots att  livet rusar på!

Jag ser på mina föräldrar, våra barn, mina vänner,syskonbarnen osv att förändringar sker och att de som för bara en ”pytte-stund” sedan låg i min famn nu är vuxna. Ändå känner jag mig inte särskilt annorlunda på insidan. Märkligt…..;)

Det året som jag skulle fylla 30 år, kände jag ett sting av ”panik”, det lät så gammalt och så väldigt vuxet.

Trettio år………….

Saken är den att tid går aldrig att bromsa så jag fyllde 30 och ingen förändring skedde.Sen fyllde jag 31,32,33 och om en knapp månad så fyller jag 45 år :)!

Trots att siffrorna förändras är jag och förblir jag nog alltid Anna på insidan.

Vilken tur att det är så!

Förhoppningsvis lär man sig nya saker och utvecklas som person även om man fortfarande fattar tokiga beslut, och säger fel saker emellanåt. Lite klumpig har jag alltid varit & kommer förmodligen alltid att vara. Får nog inse att det en del av mig.:)

Vad är då ålder, förutom ett sätt att komma ihåg hur många år sedan det var man föddes!?

Ingenting, det är absolut helt utan mening. Förutom att du får börja skolan när du är 7 år, får köra moped vid 15, rösta & ta körkort när du är 18 år. För någon kanske det är viktigt även att fylla 20 år för då är man välkommen in på systembolaget ;)! Sen går det många underbara &händelserika år innan man fyller 65 år och får lov att gå i pension, dvs man får ett lååångt sommarlov som kompensation för alla år man fick klara sig utan den där fantastiska frihetskänslan som ett sommarlov innebar när man var liten!

Alltså är det bara siffror och siffror har ju aldrig någonsin intresserat mig särskilt mycket. Har helt enkelt aldrig förstått mig på dem. Det som är viktigt är att ligga på + 😉 inom ekonomin annars  helt oväsentligt :)! ( Enkelt!)

Då kan man ju undra varför jag la ner så mycket energi & gjorde så stor ”affär” av att fylla 30 år? Med facit i hand, helt onödigt! Alltså lär man sig så länge man lever (skönt)!

Det finns bara en hake!

När jag tittar mig i spegeln så ser jag inte samma person som jag är på insidan. Bilderna stämmer liksom inte riktigt överens med varandra! ( Det blir lite bättre när jag tar av mig glasögonen! ;))

Har du upplevt det? Eller är jag alldeles ensam om den upptäckten?

Inte så att jag står och gnäller framför spegeln  . Nja jag mer ”pustar” lite grand och undrar varför jag ser lite ”vissen” ut i kanterna. Ni vet som salladsbladen ser ut efter ett tag i kylskåpet: Det går att äta dem men finns det nya lite fräschare & ”fastare” blad så väljer man dem ;)!

Det är inte riktigt så illa som en riktigt brun övermogen banan men…..ändå! 😉

Äh, jag duger! <3

Tror jag ska ställa om mitt tankesätt och lyssna till Joan Collins råd och mer se mig som en vacker vinflaska, lite grådammig MEN av ljuvlig årgång 1968!

Härmed ska jag bära mina ” siffror” med stolthet!
Jag är den jag är oavsett vad spegelbilden säger.

Kram Anna! <3

 

 

 

 

Tjuvlyssning ;)!

För ett tag sedan så var jag i vår lilla stad Alingsås för att köpa ett par nya byxor. Eftersom det var kallt ute hade jag ganska mycket kläder på mig, så jag blev stående i provhytten en stund innan jag ” knavlat” av mig mina egna kläder och börjat prova de olika byxparen jag fått med mig. Utanför provhytten stod 2 damer i 60 års åldern som pratade och skrattade. Rätt som det är så dyker ännu en kvinna upp som hejar glatt på sina vänner. Hon låter så glad på rösten och visar stolt upp en bild i sin telefon på sitt 3 dagar gamla barn-barn, en flicka! De båda damerna tittar lite snabbt och börjar raskt tala om hur jobbigt det är med barn-barn för de båda hade minsann flera stycken och var det något de ville slippa så var det att behöva vara barnvakt ”stup kvarten”.

Jag hör hur besviken den nyblivna mormodern låter, men hon säger hej-då lite halvglatt och går iväg för att köpa en present till barnbarnet!

När hon har gått sin väg blir det ett väldigt ”kacklande” på kärringarna.

-Kan du förstå varför det är så märkvärdigt  att bli mormor. Det låter gammalt och tröttsamt är det. Jag har minsann redan haft barn nu är det ungarnas egen tur att ta hand om sina egna barn.Inte sjutton fick jag någon hjälp när mina barn var små. Och inte är det väl märkvärdigt heller?

-Nej, svara den andra kvinnan. Barn har väl fötts i alla tider inte är jag intresserad av att se på bilder varenda vecka på alla barn- barn som föds . Nej tacka vet jag min EGEN tid. Jag arbetar heltid och är minsann trött när jag kommer hem från arbetet då har jag sannerligen ingen lust att ställa upp som barn-vakt det får föräldrarna lösa själva.  Och dåligt samvete tänker jag då rakt inte inte få.

-Nej absolut inte! Vi är värda vår egen-tid!

Märkligt att man kan bli så själaglad som ”Vera” över ännu ett barn-barn hon är ju tillsammans med sin familj JÄMT?! Hon har helt klart inget liv………..

Nä, kom nu så tar vi en fika i lugn & ro. :(

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag stod där inne i provhytten med mina byxor i handen, helt förbluffad och faktiskt ganska sorgsen över kvinnornas egoistiska och självupptagna samtal. ( ett samtal som jag absolut inte var delaktig i. Men ändå………)

Vem var det som inget liv hade?

Inte ska jag döma dessa damer, för vad vet jag om deras förhållande vare sig till sina egna barn eller barn-barnen?

Men ändå relaterade jag det snabbt till mig själv och mina starka varma känslor för mina barn, deras blivande män och kanske i framtiden även mina barn-barn!

Måtte jag ALDRIG bli som dessa ”sura tanter”. Visst finns det väl tid för både barn & egentid. Inte ska väl det ena utesluta det andra?

Ni undrar säkert om JAG gjorde mig till känna och sa något till dessa båda kvinnor som faktiskt inte verkade tycka om sin familj. Kanske dom inte tyckte om sig själva än gång?!

NEJ! Det gjorde jag icke och varför kan man ju fråga sig?

Jag valde att tycka ”synd om dem” som förmodligen vare sig upplevt villkorslös kärlek till någon annan människa eller fått (förtjänat) den av någon människa heller! Min tanke var att om inte livet lärt dem vad äkta lycka & kärlek är- så spelar det nog ingen roll VAD en medelålders kvinna i ett provrum tycker! :)

SORGLIGT!!!

Villkorslös kärlek är att ge & ta.

Kanske har jag trampat på någons ”onda tå” ? Då ber jag INTE om ursäkt överhuvudtaget. Valet är ditt inte mitt :)!

Till er lyckliga mor och far- föräldrar. Ingen KRÄVER att ni ska passa era barn-barn  7 dagar i veckan, men när ni kommer på besök kom med Hela hjärtat och prata inte ”skit” på stan.

Låt kärleken flöda och var rädd om varandra.

Många varma kramar Anna <3 

 

Glädje över nu-då-framtid! :)

Det slog mig häromdagen när jag var inne på Facebook & ”snurrade” runt bland både nya och gamla vänner. En del av dem träffar jag på ofta både i verkligheten 😉  och i ”cybervärlden” andra har jag inte träffat på väldigt länge, men känslan inombords & glädjen över att återse vänner sedan ungdomstiden blandat med nyvunna vänner under årens lopp är faktiskt väldigt givande.

Tidsmässigt slungas jag mellan barn, ungdom och vuxentiden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har haft den stora turen att växa upp i en bra familj tillsammans med 2 föräldrar och en lillasyster. Min skoltid har varit rättigenom positiv med bra lärare & fina vänner.

Min fritid under barn & ungdomsåren har kantats av gymnastik,ridning,basket och körsång. För att senare följas av att bli mamma & följa mina 3 fina flickor på deras olika aktiviteter. Bredvid mig har jag under åren haft min make. Den man som är och förblir min stora kärlek och min allra bästa vän. <3

Ridningen och framförallt skötseln av hästarna har följt både mig och flickorna  genom en stor del av livet.

Jag är så innerligt tacksam för alla och envar som funnits med under kortare eller längre stunder under min uppväxttid och fram till nu…..och för alla er som finns i min framtid. En del människor sätter stora avtryck i hjärtat även om tiden varit förhållandevis kort andra ”smyger” mer förbi i farten.

Det som har glatt mig som var så dunderemot Facebook från början, är att gamla vänner ”dykt” upp och visat att de  ALDRIG lämnat sin plats i mitt hjärta. Även om tankarna inte är hos dem så ofta  så inser jag att de fortfarande är betydelsefulla på så många sätt!

Tack vare facebook har jag stött på flera av mina ”gamla godingar”. Många goda minnen fyllda av kärlek & glädje finns kvar sedan massor av år tillbaka i tiden. Dessa minnen blandas med nya fina bekantskaper och betydelsefulla händelser.

Det man inte tänker på så noga när man är ung och kanske inte när man blir äldre heller?! Är att de saker som känns ”små” och vardagliga just för stunden är det som blir till minnen i framtiden.

Tack alla ni som för alltid finns i mitt hjärta, trots att vi bara säger” hej” på stan eller ”gillar” något på Facebook. :)

Jag tror att man formas som människa av det som har varit det som är och det som kommer. Men att grunden är viktigast!

På den grunden är jag och du fria att ”bygga” precis vad vi vill!

En omtänksam och kärleksfull familj,bra skolkamrater & lärare som bryr sig! (Tack Inga Gustavsson min mellanstadielärare som var i en klass för sig!)

Alla mina klasskamrater, mina första pojkvänner ( de var inte många men av hänsyn till dem nämner jag inga namn ;). Vem vet hur dom uppfattade och tänker tillbaka på ”tonårstiden” :)! )

Mina arbetskamrater, min man och våra barn med respektive och ALLA er andra som på något sätt påverkat mig & mitt liv!

Det är med stor värme och kärlek som mitt liv har formats på grund av er alla!

Det är lätt att ”fastna i gamla hjulspår” och tendera att bli lite ”gnällig”- Men det är inte riktigt schysst om man ser i ett större perspektiv!

För visst är livet härligt för det allra mesta.

En & annan besvärlighet hör väl till ;). Men allt går att lösa för ingenting är omöjligt!

Önskar er All lycka & mycket glädje. 

Kram Anna 

 

 

 

 

 

Kraft!

Hur samlar man nya krafter när de man har börjar sina?
Finns det något knep eller en speciell ”kraft-källa” att fylla på sitt kraftbehov i?

Eller finns det bara ett visst kraftförråd till förfogande?

Och sen då……är det slut?

Åh nej, det tror jag absolut inte. Vi människor har den stora möjligheten att påverka vår egen individuella kraftkälla. Däremot är det upp till var & en av oss att ”hitta” just den där ovärderliga kraften inom oss. Dessutom måste vi vilja lära oss att fylla på innan kraften helt har sinat ut!

Hur gör man då, när det känns som man inte orkar mer?

Klokt citat och väldigt sant, för precis så tror jag att det är!

Vi har oanade krafter inom oss, krafter vi kanske inte haft den blekaste aning om innan de verkligen behövs. Kanske man kan kalla det en gåva som ”dyker” upp när man minst anar att den finns och samtidigt behöver den som allra bäst?

Däremot kan man inte ”bara ta i all evighet- vi måste fylla på”!

Det finns ingen ”universalväg” till ”den där källan”! Du måste själv finna just  din väg. Vad & hur du gör, är helt och hållet upp till dig……..:)!

Låter det ” flummigt” och alldeles omöjligt?

Har du aldrig tänkt den tanken?

Eller kanske är det alldeles självklart!

Inte vet jag alla är vi unikt olika :)!

Var rädd om dig och ta vara på livets alla gåvor och Fyll på kraft-förrådet i tid! 

 

 

Må så gott & ha en riktigt fin dag!

Kram Anna <3 

 

 

 

 

Morgonpigg?! :)

Klockradion började spela redan strax efter 05.30 i morse och efter lite ”znosande” var det dags att gå upp.Varje dag är det frestande att ligga kvar i sängvärmen MEN  det finns ändå inget som slår en härlig vardags-morgon tillsammans med mina frukost-tjejer!

Det är ren & skär vardagslyx att efter en promenad tillsammans med hundarna och en sväng om stallet för att fodra hästarna så väntar en kortare eller längre stund tillsammans runt frukostbordet. :)

Det är så värdefullt att få starta dagen på ett lugnt och harmoniskt vis och det ger mycket kraft och energi!

Ha en riktigt fin dag, Kram Anna :)